Ett gott skratt förlänger livet, brukar det ju heta. Dessvärre är det ganska många som verkar ha glömt bort det.

Ett av de främsta exemplen är Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt. Trots att han genomfört två otroligt framgångsrika valrörelser, ser han alltid ut som en ledsen hund. Hans företrädare, Bo Lundgren, lyckades inte lika bra med sin politik, men såg åtminstone glad ut. Åtminstone ibland.

När man talar om tråkiga statsministrar tänker många direkt på Göran Persson. Han såg för det mesta inte heller så glad ut, men han hade åtminstone humor. Det märker den som läser hans citat på exempelvis Wikiquote. Persson plockade ofta av sig glasögonen när han talade, och en gång ska han ha angivit anledningen till detta: ”Det är för att jag ska slippa se er,” sa han.

Man kan tycka vad man vill om Göran Persson och hans politik (de flesta verkar dock idag tycka att han var ganska bra, åtminstone som finansminister). Men han hade åtminstone insett att det fanns mer än politik i livet, och att ett skratt kunde behövas även i politiken.

Skratt och bus

För så är det ju, att vi måste skratta ibland. Livet måste innehålla lek och bus, annars är det inget liv. Hur mycket vi människor behöver, det skiljer sig däremot åt en hel del. För vissa räcker det med några få skratt om året, andra behöver skratta en gång om dagen för att må bra. Det skiljer sig också en hel del vad man skrattar åt – faktum är att en del tycker det är roligare att bli utsatt för bus än att utsätta andra för dem. Samma sak med practical jokes av olika slag.

Det är dock viktigt att man är säker på att den som skämtar kommer att uppskatta skämtet. Att aldrig skämta med någon som man bara är ytligt bekant med, och som man inte säkert vet delar ens humor, är en bra tumregel. Åtminstone när det handlar om practical jokes, hyss och bus av olika slag. Annars kan det gå illa.